Jag lovade er att en dag berätta vad som har hänt.

Jag har verkligen inte känt mig redo för att göra det, gör det egenligen inte nu heller, men när det mest hemska av allt är över, så kan jag lika gärna göra det.

För två veckor sedan (20/7) på förmiddagen, ringde pappas telefon, ingen konstigt med det egentligen, men detta samtal skulle förändra allt...

Det var min morbror Benny, som ringde.

Pappa kom in i mitt rum och sa att han tyvärr har ett väldigt tråkigt besked.

Mina tårar började rinna, och jag skrek faaaaaaaaan, men när pappa sa att det inte var mormor, blev jag extremt lättat i sådär 3/100.

-Vem?

-Roger.

-NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ

Det får inte vara sant, men tyvärr det var sant. Min morbror Roger hade dött.

Han blev alldeles för ung, 59 år...

Sedan dess har jag levt i ett vakum, eller i alla fall min hjärna, mina ögon har om och om igen fyllts utav tårar, men inget var så tufft som idag. 

Idag var det begravning... Helvete. Som jag grät.

Men jag lovar, Roger är värd alla tårar i värden<3

Jag behövde samla ork för att skriva det här, men tyvärr kunde jag inte hålla tårarna borta nu heller...

Men nu vet ni vad som hänt, hoppas ni förstår min osynlighet på bloggen...