Dagar som dehär förstår man hur lyckligt lottad man är att få leva det livet som vi gör. Njuta varje dag. Vi lever livet. Alltför mångas liv blev allt för korta sedan vansinnesdåden i Oslo.

Så många liv som släcktes alltför tidigt. Så många som inte har få hunnit uppleva livet. Njuta av livet. Leva sin dröm.  För att en man, en sjuk man (!), vill få uppmärksamhet och utlöser en bomb vid regeringen i Oslo. Och som om inte det var nog, åker han vidare mot ön Utöya och skjuter vilt omkring sig. Går runt i någon timme och bara dödar. Varför? Så många liv som tagit slut. Så många människor som är ärrade för livet. I Norden. I det trygga landet Norge.

Nu lider vi med Norge. Nu handlar det om alla de människor i Norge och övriga Europa som förlorat någon, en syster, en bror, en man eller hustru, en mamma eller en pappa, en käresta eller vän. Det handlar om alla de som inte längre vågar lita på polisen, vars trygghet för alltid är rubbad. Det handlar om dem som ligger sårade på ett sjukhus, de handlar om dem som saknar någon. Nu går alla vår tankar till alla de drabbade.

Sånt här ska inte hända här. I trygga Norden. Här ska vi vara trygga. Här ska vi få njuta av livet med dem vi älskar. Vi ska upptäcka livet, följa våra drömmar och omges av dem vi älskar. Det ska inte hända här.

Det ska inte hända någonstans. Men alltför ofta händer likande saker, världen över. Men bara för att det är så nära, i vårt syster och broders land, just därför är det så nära. Så mycket hemskare. Det hade ju kunnat drabba oss. Men samtidigt får det kanske upp våra ögon, och vi inser hur fruktansvärt liv de människor har som lever i ett land där detta är vardag. Ingen ska behöva genomlida något sånt här.

Vi ska tända ett ljus, tänka på de drabbade och försöka njuta av att vi inte är drabbade, även om det inte känns så. Norges sorg är vår sorg.

  //Henriette Louise